En spännande natt!

Men inte på det sätt som man kanske tänker sig!

Under natten till fredag fick jag vara med om några händelserika timmar. Sådant som man helst vill slippa att vara med om, men det gav mig ändå en insikt om hur väl det fungerar inom sjukvården, när man verkligen är i behov av hjälp. Det vill jag dela med mig av, som en motvikt till de många negativa händelser inom vården, som man läser om i tidningen.

Det som hände var att jag under kvällen började känna mer och mer smärta runt magen och bakåt ryggen. Till slut gjorde det så ont att jag nästan inte kunde andas och i det läget ringde vi sjukvårdsupplysningen för att be om råd. Där blev jag uppmanad att ringa 112, eftersom det kunde misstänkas vara en begynnande hjärtinfarkt. Jag gjorde så och under tiden jag pratade med 112, så skickades det iväg en ambulans. Mitt i natten och ute var det full snöstorm. Vi bor i glesbygd och trots att vägarna här blev plogade under dagen, så hade de redan börjat snöa igen. Det är 4,5 mil in till sjukhuset härifrån, men trots det så tog det bara 25 minuter innan ambulansen var här. Två underbart snälla kvinnor kom in och tog befälet. De kollade om jag hade feber, mätte blodtryck och puls. Sedan tog det ett EKG som skickades direkt in till hjärtintensiven. Till min oerhörda glädje och lättnad så var blodtrycket helt normalt och mitt hjärta slog starkt och lugnt! Ingen fruktad hjärtinfarkt på gång i varje fall. Vid det laget hade smärtorna minskat något och jag blev utfrågad om hur det kändes och om vad jag ätit under kvällen. Det var så att min kära, optimistiska man, hade köpt grillkorv för några dagar sedan. Han trodde att det snart skulle bli grillväder. Så blev det ju inte alls och därför stekte vi korven till kvällsmat. Det kanske helt enkelt var en matförgiftning. Magen var ju spänd som ett trumskinn, men eftersom jag fortfarande var påverkad av smärtan, så tyckte dom att jag skulle åka med in till sjukhuset.

Men då jag nu kände mig lite bättre tyckte jag det var onödigt att åka med en ambulans, så istället tog vi bilen och åkte iväg. Gick in på akuten och det tog bara en liten stund innan jag fick komma under vård. Ambulansförarna hade ringt in och talat om att jag var på väg och vad som hänt. Nu togs återigen blodtryck och EKG och ett blodprov. Efter det fick jag komma till eget rum och vid det laget hade smärtan nästan försvunnit, så nu började jag tycka att jag ställt till en massa besvär för ingenting allvarligt. Efter kanske en halvtimmes väntan, kommer så läkaren in. Att det tog en stund förstod jag berodde på att mina blodprover blev analyserade. Han var så jättesnäll och lugn. Frågade när jag åt på kvällen och vad och hur lång tid det tog innan jag började få ont. Sedan kände han på min mage och hittade snart ett smärtande ställe. Och så talade han om för mig att jag haft ett gallstensanfall! Förmodligen triggat av den stackars grillkorven. Det syntes på blodproverna också, för när man har väldigt ont, så får man fler vita blodkroppar i blodet. Med en gång skrevs det ut ett recept på smärtstillande medicin och sen ska jag få en tid för undersökning. Han talade om att det är inget ovanligt med gallstenar. Ungefär 40-45% av befolkningen har det. Sedan tackade han för att han fått träffa mig! Jag säjer då det. Det är jag som får tacka…….

Klockan fyra på morgonen var vi hemma igen och somnade gott efter all som hänt. Tacksamma över att det inte var något allvarligt och tacksamma över de snälla och duktiga ambulansförare, sköterskor och läkare som vi mött denna natt.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s